Från Kiel till Delfzijl

  
 

Ja, nu var det dags att ta sig in i Kielkanalen.  Nog kändes det i magen efter alla berättelser om hur svårt och besvärligt det skulle vara.  Särskilt historier om slussen där fendrar försvinner i korrugerade plåtväggar, m.m. Efter att ha anmält båten på VHF:en (första gången jag använt VHF:en ”på riktigt”!) och lite väntetid var det dags att ta sig in med rep och linor i högsta hugg. Erfarenheterna från Göta Kanal var fortfarande färska i minnet…

 

 

 

Döm om vår förvåning när vi ser en flytande plattform vid sidan av slussen, som man kan hoppa på och förtöja båten vid. När vi hade sjunkit c:a 30 cm var det färdigt.  Vi hann precis betala €12, som det kostade, innan det var dags att fortsätta. Lätt som en plätt!  Det var otroligt mycket trafik på kanalen, både yrkestrafik och fritidsbåtar. Det ena containerfartyget efter det andra rörde sig i båda riktningar.  Det gällde att hålla undan när de kom farande… Frågeställningen kom osökt till oss: Vad kan det finnas i containrarna? Många kom från Kina…

 

 

 
 
 
 

Vi var på väg till Rendsburg där vi planerade att lägga till för natten.  Det var en behaglig färd i solsken med naturen nära inpå.  Vi såg mycket fåglar och särskilt mycket svanar. Sothönor var andra fåglar vi såg mycket utav. Vi kom fram till Rendsburg i lagom tid för att handla lite dagligvaror innan affärerna stängde.

 

 
 
 

 

Nästa dag, den 30 augusti, fortsatte vi vår färd till Brunsbüttel.  Innan vi lämnade Rendsburg helt tog kanalen oss under en järnvägsbro med en ”hängande färja” vid Kreishafen. Vi såg bilar som körde in i ”färjan”. Personligen tror jag att jag hade valt en annan väg med bil! Precis innan bron fanns det ett litet hus där det stod ”Welcome Point” och vi undrade vad detta kunde vara. Plötsligt hör vi hur det dånar ur högtalare:  ”Du gamla du fria…” Inne i huset står en man och vinkar med båda händerna till oss! Visst kändes det välkomnande att höra nationalsången spelas när man puttrade förbi.

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Det började med uppehåll, men sedan kom regnet. Det regnade hela vägen till Brunsbüttel och det är gott att ha riktiga regnställ som håller en både varm och torr.

I Brunsbüttel förtöjde vi i Ausweich Yachthafen, där det fanns tillgång till vatten, ström och toalett. En relativt lugn förtöjningsplats jämfört med gästhamnen jämte slussarna och mycket billigare. Här inhandlade vi nya sjökort och mer dagligvaror. Nu satte vi oss ner med alla våra tidvattentabeller för att räkna ut när det skulle vara lämpligast att bege sig till Cuxhaven. Vi bestämde oss för att stanna en natt till då vädret var dåligt, dvs. ösregn, dålig sikt och mycket blåsigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora container båtar gick förbi vår förtöjningsplats hela tiden.  På dagen tänkte man inte på att det lät ganska mycket om dom, men nattetid förvandlades vår båt till en riktig resonanslåda när det gäller båtarnas propellerljud. Ett obeskrivligt oväsen! Efter ytterligare en natt med lite sömn kastade vi loss 06.50 den 1 september och gick in i slussen i Brunsbüttel.  En lika behaglig upplevelse som i Kiel och ännu behagligare när vi upptäckte att vi inte behövde betala något!

€12 för hela kanalen!  Helt otroligt om man jämför med t.ex. Göta Kanal eller slussarna i Göta Älv.

(Bild: Många små färjor korsade kanalen överallt)

 

 

Vi kom ut i Elbe precis vid rätt tidpunkt när tidvattnet var på väg ut.  Vi fick en rejäl skjuts och med vår tunga båt var vi uppe i 9,8 knop! Det gällde att ha tungan rätt i mun när vi skulle in i hamnen i Cuxhaven. Med den hastigheten var det lätt att missa ingången, men det gick bra och snart hade vi hittat en förtöjningsplats.

Vi tänkte ge oss av redan nästa dag på nästa etapp på vår resa, men så blev det inte.  Vi, tillsammans med andra seglare från olika länder, satt här i fyra dagar och väntade på bättre väder. Det blåste både kuling och storm. Vi koncentrerade oss istället på praktiska saker som tvätt, underhåll, m.m. Samt att försöka få hamnkaptenen till att le – men det gick inte!

 		 Inga bilder, tyvärr. Måste

bli bättre på att använda kameran.

Vi höll koll på väderrapporterna och den 5:e skulle det bli lite mindre vind, dvs. 4-6 Bft - mellan 5-13 m/s. Vi bestämde oss för att ge oss av. Frågan var när, så att vi passade tidvattnet.

Vi skulle förbi de tyska Frisiska öarna. På en av öarna, Nordeney finns det en gästhamn man kunde gå in i – om förhållandena passade. Annars var det Borkum som gällde. Sträckan Cuxhaven – Borkum är c:a 80 sjömil. Tidvattnet skulle hinna växla och frågan var när vi ville ha motströmmen. Vi bestämde oss för medströms från Cuxhaven och lämnade hamnen strax efter 8.00. Vi var flera som hade samma tanke.

 

 

 

 

 Inga bilder, tyvärr. Måste

bli bättre på att använda kameran.

 

Dagen började med lite vind och en ström som ökade i styrka. Vi surfade fint och  kom runt Cuxhaven och dess sandbankar utan några problem. Sedan började vinden öka i styrka.

Efter vi hade passerat inloppet till Bremerhaven hade vi vinden rakt i nosen. Innan dess hade vi haft segel uppe, men nu blev det motorn som gällde. När vi var utanför Nordeney, ungefär kl. 19.00, blåste det så kraftigt att vi såg ingen som helst möjlighet att gå in där. I våra pilotböcker står det att om det blåser mer än Bft 4 (5,5 – 7,9 m/s) är det farligt att gå in där. Nu blåste det 6-7 Bft (12 - 15 m/s). Vi hade inget annat val än att fortsätta till Borkum. Nu började det bli riktigt mörkt.

 

 		 Inga bilder, tyvärr. Måste

bli bättre på att använda kameran.

 

Vi kom fram till inloppet till Borkum vid 24.00 och var framme vid gästhamnen  02.07 den 6 september. Tidvattnet var nu med oss in, då det tog oss längre än vi beräknade att ta oss till Borkum.

Än en gång är vi tacksamma över att vi investerade i en elektronisk plotter och radar. Förutom belysta bojar fanns det ett stort antal obelysta som inte syntes alls när man tittade ut i mörkret. Tack vare elektroniken missade vi dessa när vi forsade förbi i 9 knop. Här jämte ser ni ”De tre musketörerna”: en engelsk, en tysk och vår båt (i mitten) som kom in ungefär samtidigt.

 

 

 

Det var svårt att somna när adrenalinet hade pumpat så i kroppen.  Trots detta var vi uppe relativt tidigt och bekantade oss med våra grannar. 

Nästa dag hade vi en behaglig seglats till Delfzijl i strålande solsken och varmt väder.

Bild: Fyrskepp som brukar ligga på Borkum Riff.