SOMMAR  2010

Planen för 2010 var att ta oss uppför den Turkiska västkusten och förhoppningsvis nå Istanbul innan vi vände tillbaka mot Finike igen. Nu blev det inte så. Vår säsong i år blev en skadesäsong, som man säger på fotbollsspråk. Efter att jag hade känt smärtor i kroppen skickade en läkare mig på en grundlig undersökning och diagnosen blev diskbråck. Problem med ett av benen resulterade också i en operation. Mike’s rehab gick mycket bättre och efter två månaders total vila och sedan träning började han känna sig bättre.

Hur känner man sig när ens planer går om intet? Besviken – naturligtvis. ”Varför skulle detta hända mig – just nu, till råga på allt.”  Hur motiverar och inspirerar man sig själv till att tänka positivt när, kroppen gör ont och man inte kan göra det man vill?  Den första tanken som slog mig var att det finns andra som har det mycket värre. Den andra var att det är bara jag själv som kan påverka mitt humör. Jag kan skylla på andra och annat, men det är något som inte leder till något positivt. Det tredje var att känna glädje och tacksamhet för det man har.  Och visst fungerar det!  Som jag brukar säga till mina barn: ”Ställ dig framför en spegel och le!”

 Trots allt så har vi hunnit med mycket under säsongen som beskrivs nedan – även om vi inte seglat mycket. Bara 10 dagar till en närbelägen vik.

 Jag har också fått önskemål om att uppdatera hemsidan lite oftare. Skall göra ett seriöst försök

Följetongen om vårt motorrum

Den sedvanliga upptagningen av båt med rengöring, bottenmålning, m.m. gjorde vi i april månad. Samtidigt upptäckte vi att vår propelleraxel var sliten på ett par ställen. Det skilde tillräckligt många millimetrar för ett byte. Den tekniska avdelningen på marinan tillverkade en ny på bara några dagar. En fantastisk service till en ringa penning. Den kostade €170.

Vid sjösättningen startade inte motorn. En elektriker infann sig inom några minuter, tog loss startmotorn och försvann. Han kom tillbaka inom 30 minuter och hade bytt kuggar och servat den så att den fungerade perfekt. Detta kostade €62.

Vi har Sven-Erik Andersson på Nikoline, mycket att tacka för, när det gäller att få ordning på vår fläns. Ett stort tack!  Vi har nu en ny klämfläns, en norsk en, som klämmer fast propelleraxeln istället för att den kilas fast.  Vi hoppas på denna lösning. Tack också för tips om en svanhals med ventil mellan värmeväxlare och avgaslimpa. Detta för att få stopp på vatten som kom in bakvägen in i motorn.

Mer har inte hunnit hända med motorn, eftersom vi inte varit ute så mycket! Det har sina fördelar…

Besök

Senare i april kom min bror Risto och svägerska Anna-Lena på besök. Vi hann med en del utflykter för att se oss omkring och här kommer några valda delar.

Söder om Kemer finns området Olympos med ruiner från en mycket gammal civilisation och även ett heligt område som heter Cirali.

Enligt mytologin finns här ett monster, Chimaera, som sprutar ut eld ur munnen. Detta monster skulle ha ett lejons huvud, kroppen av en get och en orms svans. Vi såg inte till monstret, men eld som kom ut ur berget såg vi. Den logiska förklaringen är naturgas som läcker ut och brinner när den beblandas med syre i luften.

Området ligger 300m över havet. Verkar inte så högt precis, men det tar på kroppen när man klättrar upp. Här får vi en förtjänt vila.

Området är mycket vackert med skog och blommor i alla färger. Det är härligt med vår!

Vi promenerade en hel del och här ser vi Anna-Lena ta sig en närmare titt på en ”Blåacacia”. Ja, varför heter den ”blå” när den är gul? Men fin är den.

En dag hyrde vi en bil och tog oss till Melanippe. En udde inte långt från Finike där det också finns en fyr. Bilder på denna finns i ”Vinter i Turkiet”. Vi passade på att äta vår medhavda picnic och bada i denna underbara lilla vik och njuta av sol, natur och av att bara vara.

Näst sista dagen på Risto’s och Anna-Lena’s besök var det folkfest i Finike. En etapp av Turkiets stora cykeltävling avslutades här. Det var mycket folk ute och alla väntade på att cyklisterna skulle komma. Här sitter vi i skuggan och väntar.

Andra väntade också och här ser vi ett gäng damer i traditionella byxor och schalar. Det är mest den äldre generationen som klär sig så – som syns på bilden klär sig den yngre annorlunda.

Atatürk Parki myllrade av liv och rörelse.

Till sist kom cyklisterna – och svischade förbi på några sekunder!

Det var roligt att få besök hemifrån och det skulle vara kul att ta emot fler någon gång.

Pinarbasi

Den 2:a maj blev vi seglare från marinan inbjudna till Pinarbasi’s årliga ”Kryddfestival”. Det var första gången för oss medan andra varit där tidigare. Vi möttes av musik och dans och genast infann sig festhumöret!

Atatürks ande vilade som vanligt över aktiviteterna…

Vi blev anvisade en särskild plats och kände oss som VIP:are!

Det samlades mycket folk…

Alla fick en tallrik med mat (gratis). Riktigt gott var det också!

Nu blev det dags för dansuppvisning i traditionella dräkter.

Det blev dans för oss ”vanliga” också…

En professionell underhållare kom och sjöng vackert – synd att man inte förstod allt.

På vägen tillbaka till Finike stannade vi till i Kas där det fanns dansuppvisningar. Det utmärkande var att alla deltagare var döva. Det var beundransvärt hur alla höll takten med musiken. Här fanns det inga sura miner inte!

En dag full av upplevelser och minnen för livet.

4:e maj 2010

En kväll i veckan har vi spelat kort med våra vänner Ian och Maureen. Det blev det engelska spelet cribbage som håller huvudet alert med allt räknande. Roligt är det också. Den här kvällen blev annorlunda då smärtan slog till. Det räcker att jag säger att det gjorde fruktansvärt ont. Följande dagar försvann den inte, så det blev läkar- och sjukhusbesök. Detta i sin tur resulterade i operation på ena benet och en diagnos på diskbråck. Jag fick rådet att ta smärtstillande och simma mycket.

Större delen av maj månad ägnades åt att sakta komma igång igen. Att få röra sig i vatten var underbart. Inget tryck någonstans – rörelse och avslappning på en gång.  Sakta började vi promenera kortare sträckor som vi utökade. Emellanåt fick jag tid att ägna mig åt handarbete som jag länge velat göra.

Nu hade vi legat stilla länge. Så länge att t.o.m. fåglar byggde bo i toppen på vår mast! Man kan se svansen på en duva sticka ut.

Juni 2010

Promenaderna blev längre och jag som tycker om blommor och växter fick se mycket vackert. Nedan finns några exempel.

Det var också roligt att se ett storkbo mitt i samhället med små ungar i.

Den första bilden tog vi 14 juni och den sista den 7 juli. Nu var de nästan flygfärdiga. Det fanns inte plats för mamma längre…

Längs med strandpromenaden finns det ett utomhusgym. Den är flitigt använd av lokalbefolkningen likaväl som seglare.  En liten demonstration…

Midsommarafton 2010

På midsommar bjöd vi in Ian och Mo från England och Frank och Linda från Kalifornien, USA. Vi klädde våra egna små Midsommarstänger. Med köpta blommor, eftersom det nu var rätt så torrt ute. Vi åt sill med potatis och annat gott. Snapsen var god också… ”Se upp därnere – för nu kommer den!”   Det var en trevlig kväll och en ny upplevelse för våra gäster.

4 juli 2010

USA:s nationaldag firades med en BBQ eller grillfest.  Men innan grillningen började blev det ”krig” mellan britter och amerikanare. Britterna var klädda i rött och amerikanare i övrigt. Det kämpades tappert, men liksom i historieböckerna förlorade ”rödrockarna” och USA blev självständigt. Det var inga sura miner för det! Här några bilder.  Själv höll jag mig undan och tog det lugnt.

7 juli 2010

Några dagar senare kom våra vänner Dave och Lindsay till marinan med sin båt Rosa di Venti. Vi träffades på Malta och umgicks mycket vintern 2009. Det var roligt att ses igen och vi gick till en trevlig fiskrestaurang och åt en god middag tillsammans.

Efter ett par dagar gav de sig iväg på sina äventyr. Vi får se när vi träffas igen.

Fåglar

I slutet på månaden hade vi bokat flyg till England för att besöka släkt och vänner. Men innan vi gav oss iväg ville vi kontrollera vad som hände på toppen av vår mast.

Mike tog sig upp för att ta sig en titt…

Det är en fin utsikt där uppifrån.

Vi hade inte märkt mycket rörelse, men sett en hel del ”avfall” på däck. Döm om Mike’s förvåning när han fick se två fågelungar!

Då var det avgjort. Vi skulle inte göra något med boet nu i alla fall.

England

En tid av vår vistelse tillbringade vi i Birmingham-området. Mike’s bror bor där och en dag åkte vi ut på sightseeing till ”The Black Country Living Museum”. (Hemsida: www.bclm.co.uk)

Museet består av ett stort område som återskapats till tiden från sekelskiftet mellan det 19:e och 20:e århundradet. Här finns affärer, smedja, bagerier, m.m. Ett helt samhälle helt enkelt. Och kanalbåtar, så klart. Vi kan inte hålla oss borta från båtar helt enkelt. Vi tog oss en tur in i en tunnel där det utvanns kalksten. Intressant.

Kanalbåtar är fascinerande. De har använts som arbetsbåtar, men nu används de mest i fritidssyften. De är vackra att se på och har en säregen dekoration.

Som den här vattenkannan t.ex.

I smedjan tillverkades det kätting.

En mycket extrovert man visade sina varor i handelsboden.

En artikel var de här specialtillverkade ljusen.

I samhällets samlingslokal eller ”folkets hus” fanns denna banderoll. Den är mycket vacker.

Buorton-on-the-Water

Mycket av Englands litteratur beskriver “The Cotswolds” och Buorton-on-the-Water ligger just i detta område. Ett vattenstråk porlar sakta genom samhället.

Vad vore England utan sitt sedvanliga ”tea”. Vi njuter av en kopp innan lunchen kommer.

 Här kommer en bild på oss båda.

Efter en härlig vecka tackade vi John och Joan för deras gästvänlighet och tog oss ner till sydkusten igen.

Isle of Wight

Vi hälsade på vår vän Mary på Isle of Wight. En ö söder om Portsmouth i Engelska Kanalen. Första dagen var det regn i luften och en hel del blåst, men promenaden kändes uppfriskande.

Någon dag senare fanns det folk på stranden igen.

Långhelgen gick alldeles för fort och det var dags att ta sig tillbaka till Southwick i Brighton-området igen. Vi tackade Mary för en rofylld tid i Amberlington House.

Barn och barnbarn

Det var gott att träffa Claire med familj igen och jag fick bita mig i tungan för att inte komma med standarduttrycket för en mormor: ”Oh!  Vad ni har vuxit!!”  Men, det hade dom faktiskt…

I närheten där Mike’s mamma bor finns det en liten simhall. Dit promenerade jag nästan varje dag för att simma och röra mig i vatten. Det var en lisa för både kropp och själ.

Mike, som är händig utav sig, tog på sig att fixa lite små jobb kring huset. Vi passade också på att röja i trädgården lite.

Som alltid går tiden fort när man hälsar på nära och kära, men med dagens kommunikationer går det alltid att få kontakt oavsett var man är. För det mesta i alla fall… Nu tog vi oss vidare.

Sverige

Easy-Jet hade börjat flyga en ny rutt mellan Gatwick och Göteborg. Vi lyckades få flyg, som vi tyckte, till en billig penning. Två enkelbiljetter för £69. Så, nästa etapp blev Sverige och Alingsås.

Barnbarnen i Sverige hade också vuxit… Nu blev det mycket fika med allt vad det innebär. Innan vi tog oss tillbaka till Finike hade vi också ”vuxit”…

Det skulle bli val den 19 september och mycket kretsade kring detta. Vi följde debatten noga för att kunna bilda oss en uppfattning och hade naturligtvis följt viktiga frågeställningar på Internet innan. När vi hade röstat gick vi en härlig promenad i Nolhaga park och längs med Mjörns strand.

Kanada-gässen hade samlat sig inför sin färd.

Det började bli riktigt höstlikt, men samtidigt sprakade det med färg i naturen.

Längs med Säveån låg båtarna fortfarande kvar.

Ångbåten Herbert såg ut att vara färdig med det här året.

Varje år genomförs ”Ljus i Alingsås”.  Vi har inte tidigare haft möjligheten att gå promenaden på c:a 3 km med alla ljussättningar. Denna internationella begivenhet har t.o.m. vunnit pris. Nu passade vi på en kylig kväll och fångade denna komposition på bild. Visst var det vackert.

Att min bror Risto är musikalisk har jag alltid vetat, men att han var bra på att trumma visste jag inte. Resten av gruppen som kallar sig ”Buntbandet” gick inte av för hackor heller.

En kväll var vi med när de ”repade” och fick höra en repertoar som fick oss att utbrista: ”Men ni borde hålla på med det här professionellt!” Njaa, blev det ödmjuka svaret.

Här ser vi Peter, Leif och Anders i aktion.

Tyvärr blev gruppfotot inte så bra, så det uteblir.

Nu när vi var hemmavid passade vi på att göra alla hälsotester som bör göras regelbundet. Det kom också till min kännedom att det fanns en ”Ryggskola” på gång och jag blev naturligtvis intresserad. Den skulle genomföras efter att vi åkt, så jag tog kontakt med Martin Ryman, Rymans Klinik.  Han har sin mottagning på Hälsostudion i Alingsås och hade inget emot att träffa mig enskilt.

 Efter att Martin, på ett mycket pedagogiskt och utförligt sätt, förklarat hur allt fungerar kring ett diskbråck, kände jag mig lugnare och lättad. Jag fick klarhet i vad jag skulle göra – och inte göra – för att bli bättre. Jag fick också veta att jag simmat helt fel, dvs. bröstsim med huvudet stickande upp ur vattnet. Detta har jag inte gjort för att spara min frisyr, utan för att jag har lite fobi med att sticka ner ansiktet i vattnet! Nu är det bara att ta på simgoggles och ner med huvudet!

Nu började det bli riktigt kallt med nattfrost, så det kändes inte helt fel att packa ihop för att flyga ner till Turkiet och värmen igen.

Det är lika känslosamt varje gång med farväl till familj och vänner, men vi ses ju snart igen! Och tack för denna gång!

Finike – Turkiet

Det var varmt och skönt när vi kom tillbaka!  Båten var riktigt smutsig och behövde en ordentlig tvätt.

Lite sorgligt samtidigt var det när vi såg två döda fågelungar på däck. Att bygga bo på en mast utan någon som helst skugga kanske inte är en så bra idé, när allt kommer omkring.

Ja, så var vi tillbaka med allt vårt pick och pack och började installera oss. Nu hade vi båda bestämt oss för att seriöst göra något åt vår vikt! Bullar och kakor i all ära, men det är nog inte bra för kroppen i längden.

 Hur det går får framtiden utvisa och inläggen framöver planerar vi till att komma lite tätare.

Ha´ det gott och simma lugnt (… och ordentligt!)