Vinter i Turkiet

Vår vinter i Turkiet har varit riktigt spännande och samtidigt en ögonöppnare. Vilken bild hade vi av Turkiet innan vi kom hit? Ja, en bild av ett folk som inte hade kommit lika långt i utvecklingen som det övriga Europa. Ett fattigt land där man fortfarande for omkring med häst och vagn. Ett land där man kanske blev betraktad med förakt för att man kom ”utifrån”. De kanske t.o.m. var otrevliga?

Vi kunde inte ha haft mer fel!

Vi har blivit väl bemötta överallt och befolkningen har inte kunnat göra nog för oss. Mycket hjälpsamma och välvilliga. De större städer vi har besökt har varit ”hyper-moderna”, som Antalya t.ex. Som kontrast har vi varit i mindre byar som inte kommit lika långt. Turkiet är ett stort land, som beskrivs nedan, och det finns naturligtvis stora variationer. När det gäller bemötandet så kan följande regel tillämpas här likaväl som någon annanstans: ”Man blir bemött på det sätt man själv behandlar andra.”  Ett leende kommer alltid tillbaka…  Och nu till våra upplevelser blandat med lite annat.

Hos Geldiniz

Välkommen! Det är vad det står på skylten när man kommer in till Finike. Här bor lite drygt 11 000 människor och för oss är det en lagom stor ort att vistas i. Samhället är ingen typisk turistort, med allt vad det innebär, utan här ser man människorna i deras egen vardag. Det som slog oss på vår första promenad var hur rent det var överallt. Inget skräp, många papperskorgar och många bänkar och bord att sitta vid.

Här ser vi bänkar där det står ”Finike Belediyesi” på, som betyder Finike Kommun. De är gjorda av betong och behöver inte mycket underhåll.

Det går en liten kanal genom centrum med många små broar över.  Dessa är också gjorda av betong fast det ser ut som om det är trä. Rena och prydliga med mycket blommor runtomkring som förskönar tillvaron.

Flaggan

Högt ovanför staden ”vajar” den Turkiska flaggan på klippfasaden. Det är alltid intressant att veta varför en flagga ser ut på ett visst sätt och därför har jag forskat lite. Den nuvarande utformningen av flaggan är baserad på den Ottomanska flaggan. Turkiet var en del av det Ottomanska Riket mellan 1250 -1923. Flera olika utformningar användes med en eller flera månskäror och färgen i bakgrunden varierades, som t.ex. grön bakgrund för religiösa institutioner och röd för den sekulära delen. Den åttauddiga stjärnan byttes ut mot den femuddiga 1844 och flaggan fick den utformning den har idag. Månskäran och stjärnan är turkarnas symbol.

 Det finns många legender om hur flaggans utformning kom till. En gemensam faktor är att månen och stjärnan reflekterades i en blodpöl och blev på så sätt landets symbol. Med tanke på landets blodiga historia är detta förståeligt.

Lite fakta om landet:

Turkiet är ett rektangulärt land och har en yta på 780,578 km². 3% av landmassan finns i Europa och kallas för ”Thrace” och de övriga 97% finns i Asien och kallas för ”Anatolia”. Landet gränsar till Georgien, Armenien, Nakhichevan (område mellan Armenien och Iran), Iran, Irak, Syrien, Grekland och Bulgarien. Enligt statistik från 2004 fanns här 71 152 000 invånare detta år. Religionen är islam och medellivslängden är 73 år. Som ni ser är landet mycket stort och vi har bara skrapat lite på ett hörn!

Aktiviteter

Seglarnas egen klubb på marinan, The Porthole Club, har anordnat mycket aktiviteter för oss ”live-aboards”. Förutom utflykter till intressanta mål har vi förkovrat oss på olika sätt. Här exempel på olika aktiviteter: lektioner i turkiska eller franska, målarkurs, gitarrkurs, intressanta föreläsningar inom olika områden. träning på olika sätt som gymnastik, yoga eller pilates, frågelekskväll, darts, BBQ varje söndag, m.m. Allt detta varje vecka. Mycket att välja på och allt har vi inte hunnit med, men en hel del.

Kanotutflykt

Det var länge sedan vi paddlat kanot, så när ”Solhumla” ordnade en kanotutfärd hakade vi på. Det nästan mest spännande var sättet vi färdades på för att ta oss till vattnet…

Det är ljuvligt att sakta glida fram och vara så nära naturen. Syns inte på bilden, men vi paddlade förbi stora apelsinlundar. Härligt.

En bit av sträckan kämpade vi oss igenom en ”djungel”...

Handel

Finike ligger i ett bördigt område mellan två bergsmassor, Alaca Dag och Görece Dag som tillhör Taurus bergskedjan. Området är perfekt för de stora apelsinlundar och tomat- och grönsaksodlingar som finns. Apelsinsäsongen varar i 6-7 månader och tomater odlas året om. Exporten är stor.

Staden är känd för sina citrusfrukter och längs med vägar och gator finns apelsinträd som prydnad. Apelsiner kan köpas på många ställen likaväl som färskpressad juice. En säck på 4-5kg kostar c:a 4TL, dvs. 20 SEK eller £2.

På hemväg från Arykanda gjorde bussen ett stopp vid en sorterings- och packningsstation där vi fick se hur det här arbetet gick till. Frukten sorteras för hand.

Här sorteras citroner…

Granatäpplen är en annan frukt som odlas både för inhemsk förbrukning och export.

Lite fakta och statistik:

Turkiet är helt självförsörjande när det gäller jordbruksprodukter. Landet består av 15% ängar och betesmark. 29,5% av skog och 33,5% av brukbar mark. 22% övrigt. Av den totala jordbruksproduktionen står grönsaksproduktionen för 76,4% varav 75% är frukt och spannmål (statistik 2003). Turkiet är världens största producent av hasselnötter, fikon, aprikoser och russin. Produktionen av färska grönsaker, vindruvor, tobak, vete och bomull är även den världsledande.

 De är också ledande exportörer av gruvdriftsprodukter som marmor, natursten och ett stort antal mineraler.

Marknad

På lördagar finns här en stor marknad som är vida berömd och dit människor vallfärdar. Frukt och grönsaker finns i mängder och i alla dess former. Nötter, naturligtvis, och allt annat som hör en marknad till. Här kommer lite bilder.

Bröd köper vi från bageriet och ofta kommer det direkt ur ugnen. Ett bröd kostar 60 kurus, dvs. 3kr eller 30pence. Momsen varierar och är oftast 18%, men på bröd är den endast 1%. Minimilönen här är 600TL i månaden och medellönen ligger på c:a 1 500TL.

Konserter

Ewald från Nederländerna anordnar ofta resor till konserter och andra föreställningar i Antalya för oss seglare. Till en billig penning, 35TL, åker vi buss till och från Antalya (120km en väg) med inträdesbiljett inkluderad. Den här gången var det en Mozart konsert. En ”liten” måltid inmundigas innan föreställningen som vi betalar själva. Den här gången kostade den oss 16TL för två personer. Här har vi en bild på förrätten.

Kulturhuset var vacker belyst när vi kom fram…

Tidigare på dagen hade vi passat på att handla i ett stort shoppingcentrum. Vi köpte inte så mycket. Vi vandrade omkring och konstaterade att ”det där behöver vi inte… och inte det heller”. Men Wasa knäckebröd köpte vi!

Antalya

Ett lätt sätt att se sig omkring är att ta bussen, eller dolmus som de kallas här. Vi åkte iväg själva på en utflyktsdag till Antalya för att se oss omkring i denna vackra stad med gamla anor. Grundaren av Antalya, eller Attaleia som det hette då, var Attalus II av Pergamum (r. 159 – 138 f.Kr.).

Attaleia var en viktig hamn i historien. Under den Bysantinska tiden var staden känd som Adalia. Under korstågen stannade de kristna arméernas skepp till här innan de fortsatte till Mellanöstern. På det här sättet undvek de en lång och svår marsch över Asia Minor.

En resande arab från 1300-talet vid namn Ibn Battuta beskriver i sin resejournal om gästvänligheten han möttes av vid sitt besök i Antalya. Han berättar om ”Det Unga Broderskapet” vars uppgift var att ta emot gäster. Han bjöds på mat, husrum och underhållning under sin vistelse utan att ha varit i staden tidigare. Överväldigad av denna generositet fortsatte han sin färd.

Det mest prominenta monumentet i Antalya är Yivli Minare Camii, ”Moskén med den böljande minareten”. Minareten är byggd av rödrosa tegel med inlägg av blå-gröna kakelplattor från Seljuk. Sultanen Alaettin Keykubat I lät bygga den 1219. I hela staden finns kvarlämningar från olika tider i områdets historia, vilket jag inte kommer att gå in på. Men visst är det intressant…

Vi besökte den gamla marknaden eller Bazaren, som det heter här. Vi förväntade oss att hitta gamla turkiska kulturföremål, men blev något besvikna när vi såg alla stånd med ”turist föremål”, gympadojor, T-shirtar i mängder, samt väskor och bälten. Försäljarna var rätt påträngande också, vilket inte går hem hos oss. Men jag antar att de också måste förtjäna sitt levebröd.

På väg ner mot hamnen gick vi igenom de gamla kvarteren och här såg vi prov på turkiskt hantverk. Mycket vackert.

Vätskepauser behövdes ofta i värmen…

Idag har Antalya c:a 1,8 miljoner invånare.

Väder

Ja, riktigt god värme hade vi hela hösten och även under Jul- och Nyårshelgen. Vädret var helt underbart med svenska sommartemperaturer över +20^o. Ett stort undantag hade vi någon vecka innan Jul och det var en storm med orkanvindar. Vi har aldrig varit med om något liknande. Det blåste i 40-45m/s och det sägs vara orkan vid 33m/s. Ljudet var öronbedövande och värre blev det när det började hagla isbitar stora som pingpong bollar.

 Många kapell blev sönderskurna. Vi hade tur som fick bara två hål, som vi lagat temporärt. Vår dämpare på en av tamparna slets av på mitten. Tampen höll.

Hamnen fylldes med bråte som flutit ner längs floden. Det tog bara ett par dagar så var hamnen rengjord och allt var bortforslat.

Sedan dess har vi haft vind i storleksordningen 28 m/s vissa dagar. En sådan vind påverkar oss inte mycket i hamnbassängen, men utanför går vågorna höga.

Vintern kom inte hit förrän i januari och innebar att temperaturen föll till mellan 10-15^o. Det regnade mer, men emellanåt hade vi strålande solsken. Vi såg hur snön ackumulerades på bergstopparna. Februari var ungefär likadan. Nu i mars känns det att det är vår i luften. Det blommar överallt och fåglarna har fått vårkänslor.

Utflykt till Arykanda

På självaste Lucia-dagen åkte vi med dolmus upp till Arykanda i bergen. Platsen ligger på vägen mellan Finike och Elmali. Ruinerna finns på fem terrasser längs med bergssluttningen och här finns en hissnande utsikt över berg och dal.

Arykanda är känt som den äldsta av de Lycianska utgrävningsplatserna och man kan påvisa fynd från 2000 f.Kr. Platsen är välbevarad p.g.a. jordskred och jordbävningar som begravt den. Det har heller inte förekommit nyetableringar i området. På 800-talet e.Kr. flyttade befolkningen till trakter närmare havet och lämnade platsen.

Här syns ruinerna av en badinrättning. Den största och mest välbevarade i Lycien. Lycien kan beskrivas som området mellan Fethiye och Antalya.

Arykanda var ett välorganiserat samhälle med en väl genomtänkt struktur. Här har vi amfiteatern, som byggdes 200 f.Kr. och som består av 20 rader med sittplatser indelat i sju olika sektioner. Vid varje rad fanns det hål i stenen så att man kunde ha ett solskydd.

Snöklädda berg omger denna fantastiska plats. Mer bilder i bildarkivet.

Under våra promenader och vandringar ser vi mycket vegetation vi aldrig sett förut. När det gäller träd är Mike’s uppfattning att alla träd är en ek. Så när vi såg ett tätt buskage sa Mike att det naturligtvis var en ek. Döm om min förvåning när jag såg stora ekollon på marken.  Visst var det en ek! I det här fallet en stenek, som det finns mycket av här. ”Vad var det jag sa’”…

Vi fortsatte vår färd till en liten by på vägen ner mot Finike. Namnet har jag tappat, men här skulle vi stanna för lunch som bestod av Gözleme. Restaurangen låg vid en strid ström.

Medan vi väntade på maten tog vi oss en titt på ”köket” som låg vid vattenkanten. Så här såg den ut.

Här inne satt två damer och bakade vår lunch som tillagas över en öppen eld.

Degen rullas ut mycket tunt till en pannkaka. Denna pannkaka fylls sedan med t.ex. spenat och ost och viks dubbel. Mycket gott.

Efter lunch vandrade vi igenom byn och jag tog den här bilden som kontrast på gammalt och nytt. Parabolantenner finns överallt.

Vi stannade också till vid fruktsorteringsstationen – bilder här ovan- innan vi nöjda återvände hem. En mycket givande dag.

Jul i Finike

Omkring 14 nationaliteter var kvar över julhelgen i marinan. Många viljor och önskemål m.a.o. På ett möte beslöt vi om en struktur för firandet, så att vi inte skulle dubbelarbeta eller krocka med varandra. Mike anmälde oss som frivilliga att ordna en internationell buffét med julsånger!!

Det blev riktigt roligt där vi sjöng av hjärtans lust och åt en god buffét med olika länders julmat.

Tidigare på Julaftonsförmiddagen satt Mike ute i sittbrunnen och åt en god apelsin.

De engelska julsångerna ”Christmas Carols” var grunden som blev varvad med inslag från Norden, Frankrike, Tyskland och Monaco. Innan själva dagen tränade den svenska gruppen, tillsammans med Heikki och Terttu från Finland.  Repertoaren blev ”Hej Tomtegubbar” m.fl.

Gerd på GIM hade sytt tomteluvor till oss som blev kronan på verket.

Här sjunger vi i grupp och tyckte att det inte lät dumt alls. Det är Sune som står jämte Mike. Jag blev riktigt tagen av stundens energi och viftade textpapperet i takt med musiken.

Mike hade svårt att följa texten och…

…fick handgripligt se till att han kunde se den.

Här sjunger Heikki och Terttu finska julsånger.

Jörgen från Danmark sjöng en fin visa.

Den franska gruppen var något större.

En familj från Monaco sjöng vackert om klockor.

Vi blev ackompanjerade av levande musik spelat av Steph’s mamma som var på besök.

Kvällen blev riktigt lyckad med mycket gemenskap i vårt mångkulturella ”mini-samhälle”.

På juldagen tog vi oss till en restaurang där Miggy och Neal ordnat så att vi fick en traditionell engelsk julmiddag som består av kalkon. Nu var det inte denna, men ett par andra som var mycket goda.

 Restaurangen fick en lektion av Miggy hur man tillagar kalkon på det här sättet med ugnsrostad potatis och brysselkål.

Borden var fint dukade med förrätten som väntade.

Vi åt med god aptit och det tog inte en lång stund innan kalkonerna såg ut så här.

 På annandagen var vi ute på skattjakt som Ian och Maureen anordnat. Här försöker Håkan, Gerd och jag lista ut vad ledtråden skall betyda.

Visum

Ett visum gäller bara i 90 dagar (gäller ej svenskar) och för att förnya det var vi tvungna att ta oss till Grekland. Detta innebar en dagsutflykt med buss till Kas där vi åkte över med båt till den grekiska ön Kastelarizon. Väl där kan man handla varor skattefritt och köpa bacon, t.ex.! Vi hade tid att besöka en pub/bar och avnjuta lite dryckjom. Här är vi tillsammans med Ian och Maureen.

Utflykt till Termessos

Termessos ligger på en höjd av 1 216m över havet på berget Solymnos som anses ligga i Lycien. Egentligen ligger den i Pisidia lite norr om Antalya. Den första historiska referensen härrör sig från 333 f.Kr. då Alexander den Store försökte erövra staden. I Arrians referat kan man läsa om hans nederlag: Invånarna i Termessos ockuperade de båda höjder som flankerar vägen in och väntade på Alexander. Efter strider och taktiska manövrar fick Alexander se sig besegrad och ge sig därifrån. Det här är den enda platsen i området som Alexander inte erövrade.

Här finns också en amfiteater som hade plats för 4 200 åskådare. I Termessos har man inte gjort några utgrävningar utan platsen är helt övervuxen med växtlighet.  Man förundras över hur invånarna konstruerade dessa fantastiska byggnader och tempel så högt upp i bergen. De här stenarna är inte små.

Här ses delar av ett tempel i Corinthiansk stil med fin dekor utmejslad i stenen.

Termessos är omringat av stora necropolis, mausoléer, sarkofager och uthuggna gravar i Lyciansk stil på tre sidor förutom den östra.

Varför begravdes man i gravar uthuggna högt upp i bergen? Man hade en tro att själen skulle hämtas av en siren/varelse som kom flygande och på det här sättet underlättades processen. Gravarna ser ut som hus, t.o.m. i olika våningar. Vissa kan vara riktigt detaljrika. Det är antaget att dessa gravar höggs ut c:a 500 f.Kr.

De här gravarna innehöll hela familjer. Ibland dekorerades graven med en liknelse av den avlidne.

Här ser vi Sven-Erik, Barbro and Jan-Erik beundra den fina utsikten.

Man blir hungrig av all den här kulturella verksamheten, så bussen tog oss till en plats där vi fick lunch. En annorlunda plats där vi klättrade upp i ett trädhus med sex våningar.

Under tiden lunchen blev färdig satt och halvlåg vi på vår våning och spelade back-gammon. Här ser vi Jan-Erik, Barbro och Jane.

Clive serverade teet och här i Turkiet dricker man te ur glas.

Haman

Ursprunget till dagens ”hamam” kommer från den Romerska och Byzantinska tiden med inslag av Central Asiatiska traditioner som ångbad, rituell rening och respekt för vatten. En typisk Hamam är fortfarande uppdelad i tre delar enligt Ottomansk kultur: det heta, det varma och det svala rummet.  

 I det heta rummet finns en stor marmorsten där man kan sitta eller ligga och bli varm i kroppen. Små fontäner eller kar finns längs väggarna där man kan hälla vatten över sig och även skapa ånga. I det varma rummet används tvål och vatten och man blir ordentligt tvagad med en rengöringsvante som känns som stålull! I det svala rummet kan man umgås och slappna av med t.ex. ett glas té. Hamamen var en stor kulturell och social inrättning där det fanns underhållning och ceremonier innan bröllop, m.m. Män och kvinnor var åtskilda eller hade tillgång till lokalerna på olika tider. Så är det även idag. Det här är en upplevelse som definitivt rekommenderas.

Temakvällar

Förutom temakvällar i historia, båtens elektriska system och motor, m.m. hade vi en temakväll då vi berättade om den mest användbara prylen på en båt - enligt den enskilde båtägaren. Det var många som kom med bra tips.  Här är några (Bilderna något suddiga då de är inzoomade):

Här är Bob med en elektrisk insektsdödare. Kommer till god användning när man försöker sova med en vinande mygga vid örat!

Birthe tipsade om en miniugn som kan användas på spisen.

Jörgen berättade om hur viktig bultsaxen är om riggen skulle krångla.

 Det fanns många, många fler tips och här sitter ett gäng svenskar. Mike (svensk?), Håkan, Gerd, Ingrid och Lars-inge.

Sjukhus

Mike har haft besvär med ryggen av och till, men i slutet på januari blev det riktigt illa. Han hamnade på sjukhus och fick behandling med sängläge. Sedan har det varit en lång och seg återuppbyggnad av styrkan i ryggen. Nu är han bättre och utökar träningen. Det är bara att konstatera att om man skall må bra, måste vi som människor röra på oss och stärka våra muskler på det sätt som passar oss bäst. Med det sagt så innebär det inte att det skall vara tråkigt!

Historia

Det finns många källor som beskriver Turkiets historia som är en mycket komplex sådan. Här möts olika kontinenter med sina kulturella och religiösa olikheter. Härom har skrivits många böcker och jag kommer inte att återge allt detta. Enbart några brottstycken som vi själva tyckt vara mycket intressanta. Historiens spann ligger mellan 8 500 f.Kr. till dags dato.

I både Det Gamla och Nya Testamentet beskrivs det asiatiska Turkiet, också benämnt Anatolia, där kritiska händelser tog plats. Inte minst Noaks Ark, där antagandet är att Noaks söner och djuren som räddades byggde upp en ny värld. I boken ”Biblical Sites in Turkey”*  beskrivs hur sönerna bildade familj och genom att bosätta sig på olika platser skapade nya nationer. St. Petrus föddes också i Anatolia. Det finns fornlämningar från olika stammar/folk och tidsperioder i hela Turkiet.

Som tidigare nämnts så existerade det Ottomanska riket mellan 1250 – 1923. Republiken Turkiet föddes 1923 och dess första president var Mustafa Kemal Attatürk. Turkiets nationaldag är den 29 oktober som firas rejält. Här en staty av Attatürk vid parken med samma namn i Finike.  Han hade ett motto: ”Fred hemma och fred utomlands”.

Många nya reformer lagstadgades och genomfördes. Här några exempel

        -    Caliphatet avskaffades 1924.

-         Staten utropades som en sekulär sådan, dvs. avskild från religion, 1928.

-         Alla skolor föll under ett utbildningsdepartement.

-         1926 byttes islamsk lag ut mot turkisk lag baserad på schweizisk , italiensk och tysk lagkod. Ett ex.: under denna nya lag blev äktenskapet ett civilt kontrakt.

-         Den gregorianska kalendern bytte ut den islamska och söndag blev vilodag.

-         Ett modifierat latinskt alfabet introducerades 1928.

-         Europeisk klädsel antogs och den berömda fezen förbjöds.

-         Metersystemet antogs 1934.

-         Kvinnor ansågs som jämställda.

 Många och stora förändringar har genomförts under en kort tidsperiod.  Ett citat ur boken *: ”Anmärkningsvärda förändringar har skett sedan 1923 och detta kan ses som en bekräftelse på effektiva reformer.”

Utflykt till Melanippe

Nu är vi på utflykt igen! Här ser vi Håkan, Carsten, Sören, Imbi, Eivor och Clive i bussen.

Den här gången skall vi på vandring till fyren längst ut på halvön mellan Finike och Antalya. Det var en strålande vacker dag och vyerna fantastiska.

 Vi stannade till vid en vik som vi säkert kommer att återkomma till.

Stigen som vi gick på är en flera tusen år gammal Lyciansk väg. Man kunde riktigt känna historiens vingslag.

Vid kanten såg jag denna växt, som jag inte hittat namnet på. Vacker är den.

Mandelträden var i blom.

Väl framme vid fyren pustade vi ut innan vi tog oss tillbaka till bussen.

På tillbakavägen åt vi en god lunch vid en fiskodling/restaurang som heter Selale. Nu satt vi inte vid det här bordet…

 …utan här, där vi kunde se när fiskarna fick mat. Själv åt jag en till lunch och den var riktigt god!

Sammanfattning

Vår tid i Finike har varit fylld med mycket skratt, gemenskap, lärdomar och utmaningar. Vi har trivts bra här. Så bra att vi t.o.m. har bokat in oss för nästa vinter också. Vi blir många som kommer tillbaka och det ser vi fram emot. När det gäller Turkisk kultur och historia har vi bara skrapat på ytan. Naturen är vacker och befolkningen vänlig och tillmötesgående. Här på marinan finns allt vi kan önska oss, så beslutet att återkomma var inte svårt.

Innan dess ser vi fram emot en härlig seglingssäsong med mycket sol, bad och goda böcker att fördjupa sig i. Jag har också tänkt ägna lite tid åt min nyfunna hobby – akvarellmålning…

 Vi önskar alla en riktigt härlig sommar och så återkommer vi med våra sommaräventyr till hösten!