Malta

Sju månader på Malta har gått otroligt fort. I skrivande stund smattrar regnet mot däcket och vinden tjuter i masterna runtomkring. Malteserna hoppas att det är det sista vi ser av vintern som varit den blötaste och kallaste på 18 år. Temperaturen har varit nere på +10C.  Själva ser vi fram emot sköna sommarmånader bland de Grekiska öarna och nästa vinter i Finike, Turkiet, som vi redan bokat.

 Vad har vi då haft för oss dessa månader? Vi har ofta fått frågan: ”Vad gör ni hela dagarna?” Förutom att leva vardagsliv – visserligen något annorlunda jämfört med hemma – så har vi försökt att se och lära oss så mycket som möjligt om Malta. Vardagslivet har bestått av att handla, laga mat, städa och tvätta. Handla tar lite längre tid då vi inte har någon bil, men vi har fått desto mer motion. Tvättat har vi gjort för hand och sparat en rejäl slant på det viset. Med de sparade pengarna har vi köpt en symaskin!  Vi har haft ett intensivt socialt liv – mycket aktivare än det någonsin varit! ”The live-aboards”, som de övervintrande seglarna kallas, har haft mycket aktiviteter på gång.

 Mörka vinterkvällar har vi satt på klassisk musik på CD-spelaren och tagit fram Backgammon-spelet. (Tack alla goda vänner för detta!) Andra kvällar har vi lärt oss att spela Bridge med våra nyfunna engelska vänner Dave och Lindsay på Rosa di Venti. Ett mycket intressant spel som inte kräver att man är pensionär för att uppskatta! Många goda böcker har blivit lästa …

 Men nu till våra upplevelser här på Malta:

Första intryck

Vänstertrafik och Maltesiska bussar! Det sägs att åka till Malta är som att gå tillbaka 30-50 år i tiden. Och tittar man på bussarna så är de säkert så gamla! Visserligen håller man på att byta ut dom mot nya. Det finns också religiösa ikoner och statyer på bussarna och vi såg ofta äldre människor korsa sig när de klev ombord. Jag vet inte om det var för statyns skull eller om det var för chaufförens sätt att köra! Vägarna är fulla med hål och de har definitivt sett bättre dagar.

När vi kom i kontakt med invånarna fick vi prov på de två språk som talas här; maltesiska och engelska. Mer om detta nedan. Det vi märkte omgående var hur vänliga och tillmötesgående alla var. Det var inte en tillfällighet utan upplevelsen har förstärkts under tiden vi varit här.

Geografi/Natur

Den Maltesiska ögruppen består av tre öar; Malta, Comino och Gozo. Arealen är 320 km² och på denna yta finns det c:a 400 000 invånare. (Extra statistik: Varje familj har i snitt tre bilar!) Det finns också tre små obebodda öar: Cominotto, Filfla och St. Paul. Vår vinterplats var på Msida Marina, Malta.

Den grönaste av öarna är Gozo där det också odlas mer. Det mesta importeras hit, men det odlas tillräckligt med potatis för en liten export. Malta och Comino är karga och det man ser mest är sten. Öarna består av kalksten och till en viss del lera. Nu på våren, efter den våta vintern, blommar det överallt! Här en bild på Eivor som försiktigt luktar på en Jättestinkfloka.

Ute på vandring med en grupp seglare. Här en vy över Gnenja bay.

Klipporna är höga på den södra kustremsan, men det finns desto fler sandstränder på den norra och västra delen. I oktober var vi och badade i Golden Bay.

Det sista doppet för året var den 20 november då vi var på tur till ”Den blå lagunen” utanför Comino. Vattnet var kristallklart och mycket blått!

Det finns många grottor och urgröpningar i stenen längs med kusten.

En getfotsoxalis bland stenarna. En vacker blomma som kom till Europa på 1700-talet som idag anses vara ogräs och bildar stora fält. Den har fått en möjlighet att sprida sig då jorden blivit avbetad av djur. Vi har inte sett en enda get, får eller andra lantbruksdjur här, så det måste ha hänt långt tidigare än när vi kom hit!

Denna vinröda blomma sprider också ut sig. Har inte lyckats hitta namnet på den, men den tros vara en sorts lupin. Örter finns det många olika sorter och vi har stött på folk som plockat vildsparris.

Kaktus finns det mycket av och det är gott med kaktusfrukter – ”prickly pears”. Man får vara försiktig när man hanterar dom. Vi har ju inga klor som Baloo…

Historia blandat med våra upplevelser

Malta har en mycket brokig historia. Öarna ligger mitt i Medelhavet; 90km söder om Sicilien, 290km norr om Afrika, 1830 km öst om Gibraltar och 1500km väst om Alexandria. Detta strategiska läge innebär att många har velat ha makten här.

De första Malteserna lär ha kommit från Sicilien 4000 f.Kr. och var stenålders-människor. De hade med sig boskap, keramik, olika fröer och flintredskap. Med tiden byggdes det stentempel på ön. Ruinerna är idag en stor turistattraktion. Runt 1800 f.Kr. försvann tempelbyggarna. Den första av många erövringar tros ha kommit från Italiens fot och efterföljdes av många fler.

Malta var också attraktivt p.g.a. dess fina naturliga hamnar. Fenicierna utnyttjade detta kring 800 f.Kr. Det inhemska keramik- och vävhantverket  fick ett  uppsving i och med den nya exporthandeln. Romarna blev nästa makt att härska över Malta. Malteserna blev behandlade mer som allierade än ett besegrat folk. Romarna byggde staden Melita (samma namn som ön) där Mdina/Rabat finns idag.

Det är sagt att Aposteln Paulus förliste utanför Maltas kust år 60 e.Kr. och stannade på Malta i tre månader. I Melita botade Paulus fadern till Maltas ämbetsman Publius. Han konverterade till kristendomen liksom de flesta andra invånare på ön. Idag är c:a 95% av befolkningen katoliker. Publius blev den första biskopen på Malta och kyrkan i Melita har blivit ombyggd flera gånger. Idag ståtar Cathedral Church i Mdina på denna plats.

Den 10 februari firas ”St. Paul´s Shipwreck day” med mycket pompa och ståt. Vi tog oss till Valletta för att beskåda dessa festligheter, liksom väldigt många andra. Det hade regnat och blåst länge, men just den här dagen sken solen. Det första vi såg var banderoller och vackra statyer av trä – framtagna just för detta tillfälle.

Snart var det fullt av människor och en blåsorkester började sin marsch runt gatorna. Det kändes konstigt att se allt folk runt hela orkestern under dess vandring.

Folk kastade pappersremsor, som ”ticker-tape”, från balkongerna för att markera festligheterna ännu mer.

St. Paul´s Shipwreck Church är en otroligt vacker kyrka med mycket dekorationer i både guld och silver.

När mörkret sänkt sig över Valletta började den religiösa processionen genom staden, med en staty av Paulus som bars av åtta starka män.

Kyrkans digniteter ledde denna procession. Kvällen avslutades med ett fyrverkeri - som det ofta görs på Malta.

Arabernas attacker på Malta började år 836. Det pågick många politiska turer mellan de olika länderna kring Malta, som jag inte kommer att gå in på. Det jag vill nämna är att araberna introducerade vattenhjulet, ”sienja”, en konstruktion driven av djur för att få upp vatten. De började också odla bomull, som blev grunden för den Maltesiska ekonomin under flera århundraden.

Från 1090 till 1194 härskade Normanderna på Malta. Tyskland kom in genom ”Swabians” 1194, Frankrike 1268 genom ”Angevins”, Spanien genom ”Aragonerna” 1283 och ”Castilianerna” 1410.  Under den här tiden stärktes den kristna religionen och etablerades genom Fransiscanerna 1370, Carmeliterna 1418, Dominicanerna 1466, ”Minor Observants” 1492 och de Benedictinska Systrarna 1418.

Johanniterordern

Som en militär orden deltog riddarna i de kristna korstågen, men blev bortdrivna 1291 och hamnade på Rhodos, som de ockuperade i c:a 200 år. Så småningom tvingade Sultanen Suleiman bort orden från ön. Efter att ha vandrat omkring i sju år blev de erbjudna Malta som ett hem av den Romerska Kejsaren Charles V. De kom till Malta 1530.

Orden kan beskrivas som en multinationell styrka uppdelad i sektioner knutna till medlemmarnas nationalitet. Dessa sektioner, eller tungomål, var: Auverge, Provence, Frankrike, Aragon, Castile, England, Tyskland och Italien. Det Maltesiska Korset är också Johanniterorderns symbol. Korset kom ursprungligen från Amalfi och de åtta uddarna representerar, förutom språken: sanning, tro, ånger, ödmjukhet, rättvisa, barmhärtighet, renhet och uthärdande av förföljelse.

Den här perioden blev den första då makthavarna själva stannade och ön fick behålla sin rikedom. Men innan dess kom den oförglömliga belägringen av Malta den 18 maj 1565. De Ottomanska Turkarna och dess allierade attackerade ön med 48 000 elitsoldater. Mot dom kämpade 540 riddare, 4 000 Malteser och c:a 3 450 legionärer från Spanien och Italien. Fortet St. Elmo föll i turkarnas händer efter 31 dagars strider, men de lyckades inte besegra de kristna styrkorna som höll ut tills förstärkningar anlände från Sicilien. Det Maltesiska folket drev ut turkarna och stod som segrare.

Valletta

Stormästaren La Vallette, som blev vald 1557, hade stora planer på att förstärka berget Sciberras sidor mot fientliga attacker. Belägringen 1565 satte stopp för detta, men så fort den var över satte La Vallette planerna i verket. La Vallette dog 1568 och är begraven i Church of Our Lady, den första byggnaden i staden Valletta.

Här ses innergården på Stormästarens Palats. Statyn är Neptunus.

Vi passade på at att titta på Riddarnas Sjukhus i Valletta. Allt var helt gratis för de sjuka som blev väl omhändertagna av kompetenta läkare och vårdare. De fick god mat serverad på silverfat med silverbestick. Det visade sig att silver var lättast att hålla rent.

En hög mur sträcker sig runt hela Valletta.

Från Vallettas murar är det en fin utsikt mot Ta´Xbiex, Gzira och Sliema. Vår marina är i Ta´Xbiex.

Längs med muren finns det en prunkande trädgård med vackra blommor och fruktträd.

Precis utanför Valletta, i Floriana, finns en botanisk trädgård med vacker växtlighet och en fin utsikt.

Johanniterordens fall

I slutet på 1700-talet var det hög arbetslöshet och fattigdomen var stor på Malta. Större delen av Ordens fastigheter fanns i Frankrike där den Republikanska regeringen tagit över dessa. Franska flyktingar kom till Malta för att undkomma Revolutionen och belastade på så vis ekonomin ännu mer. Samtidigt som den sista Stormästaren, Ferdinand von Hompesch, blev vald, planerade Napoleon att ta över Malta.  När Napoleon intog Malta 1798 överlämnades ön utan något som helst motstånd.

Napoleon plundrade palatsen och de större byggnaderna på allt värdefullt.  När det gällde kyrkorna tog han det mesta av guld och silver och smälte ner till tackor. Malteserna vände sig till kungen av Sicilien för hjälp och skydd. Kungens representanter skickades till dess  allierade, Britterna, för att föra fram Maltesernas begäran. Fransmännen gav upp år 1800.

Britterna var inte intresserade av att äga Malta utan mer intresserade av att hålla fransmännen utanför. Genom fördraget i Amiens 1802, beslutades att Malta skulle överlämnas till en ombildad Johanniterorden. Nu blev Valletta den viktigaste handelsstaden i Medelhavet. Genom fördraget i Paris 1814 blev Malta Brittiskt.

Malta har spelat en strategisk roll i historien och har också kallats Medelhavets Sjuksyster, då man tagit hand om sjuka och sårade under krigstid som under Krimkriget och Första Världskriget. 1921 fick Malta självstyre med ansvar för all inrikespolitik. För övrigt hade Britterna kontroll över försvar, utrikespolitik och immigration.

Tre huvudgrupper utkristalliserade sig: de pro-Brittiska som ville att det engelska språket och kulturen skulle utvecklas samt spridning av det Maltesiska språket, de pro-Italienska som ville att man skulle tala italienska och engelska och utveckla den italienska kulturen och det nybildade Arbetarpartiet som förespråkade obligatorisk utbildning, främjande av både det engelska och maltesiska språket, förbättring av arbetsförhållanden och det sociala skyddsnätet. Efter många turer med en upphävd konstitution, efter ett val då det pro-Italienska partiet vann med kyrkans stöd, återfördes Malta till at bli en koloni under Britterna.

Så, vad talar man för språk idag? Det låter som en salig blandning av allt! Det hörs att man har ett arabiskt inflytande. Ibland hör man italienska ord och sedan det som måste vara maltesiska. Mitt i allt hörs engelska. Alla siffror sägs på engelska. Alla trafikskyltar är på engelska. Ofta hör vi hur maltesiska samtal avslutas med: ”Ciao, ciao, see you tomorrow!” Tanken slår en att det måste vara ett mycket svårt språk att lära sig!

Andra världskriget bröt ut och med sitt strategiska läge blev Malta attraktivt för många. Jag kommer inte att gå in på detta krigs alla turer, men vill nämna Hitlers bombräder i april 1942.  Under 12 dagar 10 timmar och 20 minuter fälldes 6,727 ton bomber av 3, 359 bombplan. 339 civila och 208 soldater dödades. Den 15 april 1942 förärades hela Maltas befolkning hjältemedaljen ”The George Cross” av kung George VI av England.

Under en av våra utflykter, den här gången till Mgarr på Malta, besökte vi underjordiska rum som användes av befolkningen för att söka skydd. Man kunde inte ta miste på stoltheten i den unga guidens röst när hon berättade om den här tiden.

Ett helt samhälle fungerade under jorden med skola, sjukstuga, m.m.

Efter kriget fortsatte samtal om egenstyre och Malta blev självständigt inom det Brittiska samväldet den 21 september 1964. Drottning Elisabeth blev också drottning över Malta. Den 31 mars 1979 avslutades den militära bas överenskommelsen och Malta förklarade sig neutralt. Huvudnäringen på Malta idag är turismen, men det är också viktigt för Malta med utländska investerare. Malteserna är stolta och självständiga människor men är medvetna om att de inte kan stå ensamma ekonomiskt. Sedan den 1 maj 2004 är Malta en del av EU och sedan februari 2008 är Malta även med i EMU.

 (Källa: ”Malta – Gem of the Mediterranean” och mina tolkningar. Om det förekommer fel så är dessa helt och hållet mina egna.)

Byggnader, skyltar, m.m.

Längs med kustremsorna finns de stora hotellen som ser ut som hotell gör. De ser likadana ut vart man än kommer.

Men tar man sig in i de mindre gatorna ser man de typiska balkongerna eller burspråken som finns här på ön.

Byggmaterialet är den lokala kalkstenen samt cement. Trä importeras. Den gula kalkstenen ses överallt och man ser också hur tidens tand gröper ur den. Den är ganska mjuk.

Det är inte bara människor som bygger bo i kalksten…

I många gathörn ser man statyer på helgon som skall beskydda en. Här är några exempel.

Här kommer en till...

Det byggs överallt på Malta! Helt plötsligt upptäcker man att en byggnad är försvunnen och man börjar bygga nytt i det uppkomna hålet. Många byggnader står också tomma i väntan på att något skall göras. Det känns som om man håller på att bygga om hela Malta!

Under våra vandringar har vi sett lite olika skyltar.  Som den här, t.ex.  Ett kattcafé.

Det finns mycket vildkatter här och människorna matar dom gärna. Varje morgon ser vi folk med mat till katterna på vågbrytaren. Vi var inte så glada när katterna kom ombord och vässade sina klor på kapellet och kissade lite varstans. Det blev bättre när vi flyttade till en annan brygga längre in i viken där det inte finns katter.

Den här skylten har vi sett på flera ställen och den behövs verkligen. När det regnar kommer vattnet forsande på gator, nerför backar och trappor i sådana mängder att det orsakar problem.

Försökte fånga vattnet på bild, men det lyckades inte. Här en bild på regn. Fler bilder i galleriet.

Med mord i sinnet

Ja, riktigt mordiska blev vi när vi upptäckte att vi hade fått kackerlackor ombord!

Det tog oss flera månader att bli av med dom efter att ha försökt med allehanda medel. Det blev att skaffa sig information  och kunskap om hur de fungerar och lever och sedan gå till attack. Det effektivaste medlet hittade vi i England (e-Bay) dit våra engelska grannar åkte till Jul och köpte ett förråd till oss.

Medlet vi köpte heter Max Force och innehåller Fipromil. Efter att ha ätit av detta dör inte kackerlackan genast. Den hinner ta sig till sina kompisar där han dör. Kompisarna äter upp honom och får i sig giftet. Undersökningar har visat att en förgiftad kackerlacka tar död på c:a 44 st andra. Den mest effektiva bekämpningsmetoden. Efter att ha lagt ut medlet har vi inte sett några alls. Skönt, för visst är de äckliga!

Den blå lagunen – Comino

Comino har fått sitt namn efter plantan som växer på ön: vild fänkål eller kummin .

I november åkte vi ut med Rosa di Venti och Dave och Lindsay Kitson till Den Blå Lagunen mellan Comino och Cominotto. De har en Southerly med en köl som kan lyftas upp. Det kändes lite konstigt att ankra i drygt en meter djupt vatten med en segelbåt. I bakgrunden syns Gozo och staden Mgarr.

Här passade Dave och Mike på att dyka under båten och skrapa propellern. Det var den 20 november!

Vi tog jollebåten ”Tinker” in mot land, men först åkte vi genom en passage i klipporna. Det var en mäktig känsla.

Väl på land klättrade vi upp till toppen där det fanns en påbörjad kummel. Vi lade på fler stenar… Efter ett par härliga dagar seglade vi tillbaka till Msida Marina.

Underhåll på båten

Den här vintern har vi jobbat mycket på båten med allehanda förbättringar.

Erfarenheten med att ha bott på båten och seglat med den i över ett år har gjort att vi har kommit underfund med hur vi vill ha det. Vi har med andra ord gjort livet bekvämare för oss!

Sömmarna på vår sprayhood började ge med sig, så de är omsydda. Vi passade på att sy nya ”vindskydd” för sidorna med WINDY skrivet på dom. Mike har konstruerat nya fångband på bommen, som blev sydda. Han designade också ett tält över förpiksluckan, så att den kan vara öppen även när det regnar. Steve och Sue, som öppnat eget på Malta på ”InsideOut” sydde upp detta för oss. Mycket trevliga människor.

Vi har själva sytt ett solskydd som täcker sittbrunnen och sprayhoodfönstren (på maskin) och också en ”windscoop” eller vindfångare (för hand). Vi har sett vindfångare som kostat runt €50 i Italien. Nu köpte vi materialet för €1,50 och sydde upp en själva! Egen design förstås!

Den gamla toaletten åkte ut! Nu har vi en ny tron att sitta på och ”rörarbetet” har vi ändrat, så att vi har en svanhals. Tidigare kunde toaletten svämma över om man glömde stänga av kranen. Det kan inte hända nu. På tal om det så köpte vi en ny automatisk länspump. Vi har också bytt ut vattenslangarna från vattentanken till diskhon. Mycket bättre.

Nya tandborsthållare! Klädnypor fastskruvade på en teaklist. Tandborstarna har inte en chans att ramla av och håller sig fräscha. Vi har också målat väggarna i toalett området!

Mike har byggt en ny batterilåda och utökat vår batteribank då vi upptäckte under resans gång att vi behövde mer kraft. Vi har nya kontakter på flera ställen för landström som gör livet mycket lättare. Vi har skaffat nya 240V lampor som lyser upp tillvaron när vi är i hamn. Vi har också installerat en 12V fläkt som vi ser fram emot att använda i sommar.

När vi var hemma till Julen passade vi på att åka till Hjertmans och köpa oss en Navtex som vi installerat.  Navtex = väderrapporter/navigationsvarningar, etc.

Svetsarbeten på en ny rulle till vårt CQR-ankare i fören. Kommer förhoppningsvis att göra det lättare att hantera ankaret. Vi har också bytt ut linor till segel då de gamla blivit luddiga. Till vinscharna har vi köpt ett tillägg som heter Wincher. En gummikonstruktion som träs på vinschen som låser linan när man vinschar. Underlättar när man seglar.

Motorn har varit ett kapitel för sig. Som alltid. Vi konserverade motorn som vanligt på höstkanten och nu till våren gav den en service som sig bör. Vi upptäckte att bränslepumpen läckte och efter många turer till Volvoåterförsäljaren skaffade vi oss en ny. Ett par dagar innan jul (flyg bokat till Sverige!) upptäckte vi vatten i oljan. Det blev till att pumpa ur, byta filter och ny olja ett antal gånger. Det var svårt att sätta fingret på hur vattnet kom in i oljan, men vi fick startat motorn så att oljan gick runt (utan vatten) innan vi gav oss iväg till Sverige.

 När vi kom tillbaka testade vi igen och allt verkade normalt. Tills en dag då det bolmade ut rök ur avgasröret som vi tyckte var blå. Nu började ett nytt detektivarbete! Vi bad en mekaniker komma ut och titta på den. Han kikade på röken och konstaterade att motorn behövde komma ur båten för att kunna undersökas ordentligt. Han skulle ge oss en offert på detta. Vi har inte sett röken av honom sedan dess! Röken fick vi expertråd på att den inte alls var blå utan gråvit.

 Vi hade tankat upp med Tunisisk diesel som vi hade i dunkarna och funderade på om det kunde ha något med det att göra? Det var det inte – men nu fick vi vatten i oljan igen! Nya oljebyten… Sedan såg oljan ut som den skulle igen. Nu upptäckte vi att motorn inte gick upp i varv ordentligt. Efter att ha köpt en ny backslagskabel, eftersom den gamla såg sliten ut, och installerat den, spinner motorn som en katt! Vi åkte ut på en provtur och nu verkar allt fungera som det ska. Tack och lov!

I slutet på mars/början av april lyfte vi upp Windy på land för att bottenmåla. Det är två år sedan det var gjort sist. Men innan dess fick vi leja en dykare för att skrapa propellern! Den var så igengrodd att vi inte kom någonstans, men själva botten var inte så farligt igenväxt.

När båten väl var på land fick vi påhälsning av gäss som gick omkring och åt på godbitar som satt fast på skrovet. Vet ni om att de kan vara riktigt ilskna? En dag var jag på väg till båten (från duschen) då en började nafsa på mig. Jag ökade takten – det gjorde den också. Till slut sprang jag med en fräsande gås efter mig! Den jagade mig ända upp i stegen till båten. Man skall nog inte börja springa…

Packboxen på propelleraxeln läckte så vi tänkte passa på att byta ut packningen nu när vi var på land. Vi bestämde oss för att lossa hela axeln för att underlätta arbetet. Trodde vi. Den satt fast som berget och vi kunde inte få loss den. Vi anlitade två mekaniker från varvet som till slut fick borra loss den. Det blev reparations- och svetsarbeten, men en lättare anordning för att sätta fast den och ta bort den.  Kan man byta packning utan att ta bort axeln? Jo, det kan man, men nu valde vi detta.  På gott eller ont.

Nästa problem blev att få tag på en offeranod som passade vår propelleraxel. Vi fick tag på agenten för anoder på Malta. Han hade 400 olika sorter, men inte den vi ville ha! Till slut tillverkades en anod som kostade €109! Nästa gång vi är hemma i Sverige vet vi vad vi skall köpa…

Den 3 april sjösatte vi igen och nu är hon färdig att ge sig av!

Sightseeing

Mdina

Den romerska staden Melita blev uppdelad i två delar av araberna. Citadellet kallade de Mdina (Staden) och resten kallades för Rabat (Förorten). Staden har en brokig och händelserik historia, som ni har förstått, så här kommer bara lite bilder av våra upplevelser under vårt besök.

Staden kallas också ”Den tysta staden”. Här får bara ett fåtal bilar köra. När man gått över vallgraven går man igenom en mäktig portal in till Citadellet.

I vallgraven fanns en apelsinlund med träd fulla med frukt.

Gatorna är smala och krokiga. Det blir nog trångt att möta en annan häst och vagn… Gatorna byggdes krokiga så att pilar skjutna med båge inte kunde ta sig runt hörn.

På väg mot St. Paul Cathedralen gick vi förbi den här platsen med ett utecafé.

Bouganvillean blommade vackert längs med husväggarna...

Själva Cathedralen är fantastisk inuti med sina målningar och utsmyckningar. Här kommer några bilder…

Här kommer en till ...

Vi tog oss till muren för att titta på utsikten som sträckte sig vida omkring.

Den här platsen andades frid…

Mer bilder i Galleriet.

Mosta

Mosta ligger ungefär i mitten på Malta och det som är utmärkande är kyrkan St. Mary, som ofta kallas för Mosta Dome. Kupolen är den tredje största i Europa efter Rom och London. Hela kyrkan är rund.

Byggnaden påbörjades 1833 och slutfördes 1871. Det kan tyckas att det tog lång tid, men den är byggd helt och hållet med frivillig arbetskraft efter arbetstidens slut.

1942 föll en 500kg bomb genom taket och rullade genom kyrkan – utan att explodera.

Taket är enastående…

Som de flesta kyrkor på Malta är den byggd med två klockstaplar och en kupol. På klockstaplarna finns det klockor som visar olika tid. Anledningen till detta är att man skall förvilla djävulen…

Mat

Nationalrätten på Malta är kanin och på söndagarna brukar många Maltesiska familjer gå på restaurang och äta. Vi passade på att testa en söndag då vi var ute på vandring med seglarna. Det var gott och smakade som kyckling.

Mest har vi njutit av möjligheten att köpa ovanliga fisksorter som vi inte har hemmavid. På måndagar brukade Lindsay och jag stanna vid St. Paul och köpa fisk i Azzopardis fiskaffär, där det fanns mycket att välja på.

Här en fisksort som jag redan glömt vad den heter! Men god var den…

Vi stannade också till vid Chapelle Café jämte fiskaffären och drack en kopp Cappuchino. Här serveras den bästa Cappuchinon på hela Malta!

Här en bild på det trevliga värdparet.

För det mesta har vi lagat vår mat på båten och endast ätit på restaurang tre gånger under vår vistelse här.

Träning

Under vintern har jag och Lindsay tränat med Curves. Här en bild på Michelle, mig och Therese Bartolo, som är ägare/manager. Det här är styrke- och aerobisk träning enbart för kvinnor. Det har gett gott resultat och kan rekommenderas till alla. På Malta befinner de sig på 28b, St. Helen Street, Mellieha, Tel: 21 520783.

Live-aboards

Vi har lärt känna många andra seglare som valt samma sätt att leva som vi. När det varit fint väder har vi samlats och ätit tillsammans. Då har vi grillat vårt kött och ätit av vårt gemensamma salladsbord vid vågbrytaren. Här har utbytts många erfarenheter om allt möjligt.

Här är bilder på några som vi haft lite mer kontakt med…

 Sammanfattning

Malta har känts bra som vinterplats. Särskilt på Msida Marina. Marinan är billig där priset inkluderar el och vatten. Duscharna och toaletterna kunde ha varit bättre.Vi vet inte hur det blir nästa år då det pratas om att den skall privatiseras.

Det har varit lätt att kommunicera med Malteserna som varit mycket trevliga och tillmötesgående. Bussarna har varit helt fantastiska! De har varit billiga och man kan ta sig överallt på öarna. Som halvt engelska har det varit roligt att handla i mataffären, där vi har hittat det mesta man kan köpa i England. Det har också varit roligt att hitta WASA knäckebröd!

Nu ser vi fram emot nya äventyr i Grekiska farvatten och dess övärld. Nästa vinterplats har vi bokat i Finike, Turkiet.

Till sist en liten fundering:

Undras om det är något magiskt med Maltesiskt vatten? Det har börjat växa hår på Mike´s flint! Det är inte så att han klagar…

Ha en härlig sommar!

p.s. Vi återkommer så småningom.